Så här ser det ut när tjejerna på Loket har after work:

Lugn pissenisse, det kommer fotografiskt material från igår. Kanske inte just bastubilder (det är ju ingen SÅN blogg) men från resten av kvällen.. Jag jobbar på saken.

I kväll (eller igår kväll egentligen) har jag varit på after work med tjejorna från jobbet. Fast jag var ledig så för mig blev det ju bara after dag vilket kanske kan kallas för kväll då.. Hursom, kul var det. Vi var på holiday och badade, bastade, drack öl och bowlade. Mer sånt tack!

Jag hade med kameran men hade fått för mig att jag skulle filma istället för att fota, får se om jag orkar göra nåt av filmklippen nån dag. Imorgon kanske?

Var nyss ute med hunden och på hemvägen hamnade jag bakom den här personen:

Ok att det är ovanligt varmt för att vara oktober, vi har inte ens fått snö än och det är bara minusgrader på nätterna men kom igen!? De flesta av oss har plockat fram både höstjacka, mössa, vantar och halsduk. Inte den här tjejen, hon har plockat fram minikjolen från 90-talet. När det är fyra plusgrader ute och blåser halv storm så hade åtminstone jag valt att bära strumpbyxor/leggings till kjolen.

Jag vet inte om jag tycker synd om henne eller tycker att hon är modig. Jag inser att jag låter som en gammal tant när jag säger att hon är dumdristig men satan i gatan vad kallt hon måste ha det om sina "private parts"..

Fast vem vet, hon kanske har blivit utmanad av en bloggkamrat?

Jag har en teori om vad som ligger bakom den här tjejens val av "fotomin".

När hon var i tidiga tonåren så var hon med om en fruktansvärd olycka då hon krossade käken på nitton ställen. Landets bästa kirurger kämpade i tretton timmar med att rädda hennes liv och till slut var de tvugna att surra ihop käften på henne för att hon skulle kunna läka ihop.

I sju år fick hon gå med munnen stängd, för jodå så lång tid tog det för en så komplicerad fraktur att läka.

Tänk er sju år utan att kunna öppna käften. Sju år på en diet av soppa och flytande alvedon. Sju år utan att få visa omvärlden att hon ägde förmågan att kunna forma sin tunga som en blomma. Sju år utan att kunna vissla. Sju år utan att få använda tungskrapa.

Ja tänk er, under sju år ville hon inget annat än att gapa så när de sju åren var över bestämde hon sig för att aldrig mer stänga munnen. 

Sen dess har hon sett ut så här:  Gaptjejen

Följ min blogg med bloggkoll

Vad använder ni för verktyg i så fall?

Är bloggkoll så bra som det påstås eller har de bara varit skickliga med marknadsföringen?

Bläddrade i förra veckans FREDAG (expressen-bilagan alltså) och såg en bild på Andreas Kleerup. Det kanske bara är jag men visst visar han upp vissa modebloggstendenser?

Modebloggspose! 

Modebloggspose! 

Modebloggspose?

(sista bilden är snodd från expressen.se, fotograf: Olle Sporrong)

Jag fick en plötslig lust att lyssna på James och Karin så jag styrde mina (virtuella) steg mot youtube och fann detta klipp. Konstigt nog var det stämplat som barnförbjudet. Jag fattar inte varför, kan det ha att göra med bilderna på slutet kanske? Fast sånt är ju bara naturligt..

Igår kväll ringde min gamla mattelärare från komvux, Sten, mest för att kolla läget och småprata lite. Han var nyfiken på hur det gick för mig med pluggplanerna. Väldans trevligt var det, vi pratade logaritmer och derivator i säkert 40 minuter. Jag tror nog fan att jag har Sten att tacka för att jag kom in på flygledarutbildningen, utan honom hade jag nog inte orkat läsa all den där matten.

Jag är världens sämsta vän! En av mina bästa kompisar fyllde år förra veckan och hade bjudit in mig på födelsedagsfika ikväll. Jag har vetat om detta i ett par dagar alltså, jag har tackat nej till en annan middag pga detta. För en kvart sen när jag stod i duschen kom jag på att jag hade glömt något, jag hade glömt att gå dit!

Ringde med mössan i hand för att be om ursäkt och hon var bara lite stött. Som tur var hade det varit fullt hus utan mig.

Nu ska jag springa dit en snabbis iaf. Men fan vad jag känner mig usel..

För två dagar sen hittade jag ett vansinnigt roligt klipp på youtube som jag tänkte blogga om, alltså helt vansinnigt roligt verkligen. Men så var det ju det där att jag var sur på bloggen så jag bestämde mig för att vänta lite med det. Jag hade inlägget som klart i huvudet och så skulle jag ju såklart visa det hysteriskt roliga klippet, men inte då utan en annan dag.

Idag tänkte jag skulle få bli den dagen men icke! En annan person i bekantskapskretsen hann före. Jomensåatt då var ju det kört då. Nu måste jag hitta något ännu roligare för att mildra känslan av misslyckande. 

Medan jag letar bjuder jag på en klassiker: 

Jag skrev ett skitlångt inlägg härom morgonen men lyckades radera det innan jag hade postat. Sen dess har jag varit lite sur på bloggen. Nu är jag inne på dag två av ledighet och tänkte att det var dags att svälja stoltheten. Vi klantade oss båda två helt enkelt, jag ska ta på mig åtminstone lite av skulden.

Idag har jag suttit i telefon en hel massa för att fixa en ersättare till cafét imorgon, jag ska nämligen få gå en baristakurs. Inget jätteavancerat, en halvdag bara men jag ser verkligen fram emot det. Jag gillar att lära mig nya saker och eftersom jag ändå står vid den där maskinen typ åtta timmar om dagen så är det ju inte fel att veta vad jag sysslar med också.

Det såg in i det längsta ut som om jag skulle vara tvungen att skita i det eftersom ingen kunde jobba istället för mig men nu så löste det sig och efter lite smicker och smör till de som anordnar kursen fick jag sista-minuten-anmäla mig.

Hursom, jävlar vilket tråkigt inlägg det blev. Det är såna här inlägg som man faktiskt borde skita i att posta.. Jag ska se om jag kan komma upp med något bättre senare i eftermiddag.

Igår kväll, precis efter att jag hade stängt av datorn kom jag på ett blogginlägg som jag ville skriva. Jag orkade såklart inte banka igång burken igen så jag bestämde mig för att komma ihåg det och skriva det nu på morgonen istället. Som om det någonsin skulle hända.. Jag har verkligen inte en aning om vad det handlade om.

Skit samma. Jag bjudet på en låt i stället, den här nynnade jag på när jag stod i tvättstugan och strök jobbskjortor för en stund sen: 

Eric Gadd skrämmer mig.

Jag ville bara att ni skulle få veta det.

Igår på kvällen åkte jag ut till björnänge och drack vin och spelade sällskapsspel i ett litet snett hus. Väldans trevligt var det, väldans snett också. När jag kom in i huset höll jag på att trilla omkull för att det lutade så mycket åt så många olika håll samtidigt. På natten när det var dags att åka hem hade huset slutat luta. Jag vet inte om det var jag som hade vant mig eller om rödvinet i magen hade med saken att göra.

Hur som, otroligt trevligt var det, varför gör man inte sånt oftare? Det behöver ju inte vara så jävla pretentiöst, ett par flaskor vin, ett spel, nåt att tugga på och en eller ett par vänner. 

Nu ska jag hoppa ut med hunden en sväng och sen ska jag nog iväg och fika med en mamma och hennes nykläckta bebis. 

Imorgon är det dags för jobb igen.