Passerade den här skylten idag:

Jättefyndigt namn, verkligen. Men hur många är de egentligen?

Att jobba som dagisfröken gick riktigt bra, det handlade mest om att leka, sjunga konstiga sånger och sitta på onaturligt små möbler. Trots att jag var på småbarnsavdelningen gick jag därifrån utan att ha bytt en enda blöja, jag vet inte om det var taktik från resten av personalen kanske? Jag gråter inte floder över att ha sluppit men det gör mig heller ingenting om man säger så.

Min arbetslöshet har förresten gått över ser det ut som, iaf den närmsta veckan. Den som kan gissa vart jag ska jobba imorgon vinner ett leende och en klapp på axeln!

Idag hos veterinären fick jag beröm. Förutom att min hund tydligen hade perfekta värden (vilket hon inte "borde" ha med tanke på hennes medicinering) så sa veterinären att hon aldrig tidigare hade träffat en så gammal hund i så bra skick som min hund är i.

Plötsligt förstod jag hur föräldrar känner sig när deras barn gör bra ifrån sig. Samtidigt insåg jag att jag nog är ganska tragisk trots allt, min hunds hälsotillstånd kan väl ändå inte vara mitt livs huvudsakliga stolthet?

Apropå t9. Min telefon kan stava till fiskabölen men inte till diskbänk. Vad fan är fiskabölen?

Idag hade jag planerat att få massor med saker gjorda, som dömt att misslyckas alltså.

Jag gick iaf upp skittidigt (tyckte jag) för att åka med hunden till veterinären och kolla hennes lever- och njurvärden. När jag kom hem därifrån så var klockan typ elva, den tiden då jag normalt brukar börja fundera på att kliva upp. Jag ringde Ylva för att höra om hon ville ta en fika och en halvtimme senare kom hon och plockade upp mig. Vi åkte till Sport och mötte upp Mariell och sen satt vi där i ett par timmar. På väg därifrån så mötte vi en massa folk och blev ståendes i säkert en timme till och plötsligt så var vi hungriga igen så då gick vi ner till Loket och käkade middag. Först nu, sju timmar senare är jag hemma.

Imorgon ska jag jobba på dagis, då måste jag gå upp ÄNNU tidigare.

Förra veckan fick jag ett sms från en killkompis där han frågade när vi två skulle få "ihop det".

"Som man super får man ligga" svarade jag. Han fattade inte vad jag menade. 

Är inte det ganska logiskt egentligen? Om man är ute på krogen varje helg, hur stor är då chansen att man får ihop det med en person som går ut kanske fem gånger om året? Inte stor alls kan jag berätta.

Jag har absolut inte något emot folk som festar, det handlar inte om de, men vi rör oss ju i olika kretsar och har olika intressen. Då "händer" det ju inte bara.

Hade jag velat ha en kille som hängde i baren varje fredag så skulle jag ju såklart börja hänga i baren själv. Så enkelt är det. 

Som man super får man ligga.

Kom precis hem, knäppte på tv:n och hamnar framför programmet singing bee. Jag fattar inte, är det på riktigt? Vart hittar de i så fall dessa människor? 

Vad går det ut på egentligen? 

Och vilken är programmets målgrupp? 

Och vad gör gogo-dansarna i programmet??

Jättekonstigt.

Upptäckte nyss att t9 kan stava till flygvapen men inte till flygvärdinna. Vem är det som bestämmer dessa ordlistor egentligen?