Jag bloggade typ exakt det här inlägget förra året också men eftersom det inte finns kvar så tycker jag att jag får recykla..

Jenny Owen Youngs är skitcool. Hennes julvisa "Things we don't need anymore" borde ta över tronen efter "White Christmas".

Hoppas att ni alla har haft en trevlig julafton! 

När jag ändå är igång:

Stort tack till DN för alla rimmen i dagens kulturdel. Fan vad jag fnissade vid frukostbordet när jag hittade denna fantastiska röda tråd.

Ni vet att ett av julens mirakel är att jag bloggar va?

Närå, såhär är läget: Två dagar efter mitt senaste inlägg så begick min dator självmord. Poff pang bara så ville den inte längre (egentligen så har den varit dålig länge men vi säger poff pang nu så låter det mer dramatiskt). Ytterligare två dagar senare hade jag samlat nog med mod för att gå och köpa en ny dator. Först nu har jag och min nya dator börjat vänja oss vid varandra. 

Grejen är att jag köpte en mac. Jag borde ha köpt en mac för flera år sen, jag är uppvuxen med mac och har alltid ansett att det är det enda rätta alternativet. Från 1985 till 1999 hade jag knappt suttit vid en pc.. Det riktiga förfallet började för tre år och fyra månader sen. Då insåg jag att jag behövde en bärbar rackare och valet föll på en Fujitsu Siemens Amilo. Jävla skitdator, köp aldrig en sån. 

Nu sitter jag iaf här med min nya macbook i knät. Åh vad den är perfekt!

Första dygnet efter inköpet var inte helt bekvämt dock. Jag misstänker att jag nu vet hur det känns att komma hem från BB med första barnet, något oerhört värdefullt och ömtåligt, något som man älskar högt men inte riktigt förstår sig på. Man vet inte riktigt vad som är fel när den börjar gråta och försöker med mild panik med alla knep man kan tänka sig för att få den glad igen. Man har inte lärt sig funktionerna, man vet inte hur mycket man vågar vända och bända, böja och vinkla. Man vet inte hur hårt man ska trycka. Men man vet att den är helt fantastisk!

Så mina vänner, förlåt för att jag svek. Nu är jag tillbaka. 

Och god jul för i helvete!